Dermatofibrom är mycket vanliga. De ses oftast i åldern 20-50 år och är fyra gånger vanligare bland kvinnor än män.
Ett dermatofibrom förblir oftast oförändrat i huden och försvinner inte av sig själv – precis som andra ärrprocesser i huden.
Dermatofibrom ses som små (ca 4-8 mm stora) och enkeltstående hudtumörer. De kan variera något i färg – bland annat hudfärgade, gulbruna och ljusrosa. I mörk hud är de ofta bruna eller svarta.
Dermatofibrom uppstår var som helst på kroppen, men är vanligast på armar och ben (särskilt framsidan av smalbenet). De utvecklas långsamt och är ganska stationära både i storlek och utseende.
Hudförändringarna ger sällan några problem, och endast ett fåtal upplevs som ömma eller kliande.
Diagnosen ställs baserat på klinisk undersökning – ofta med hjälp av en bra hudlupp (dermatoskop). Ett dermatofibrom känns typiskt som en hård, oöm knuta i huden.
Vid osäkerhet kan det vara indikation för att kirurgiskt ta bort hudförändringen, eventuellt ta en biopsi (vävnadsprov), och skicka in till vidare undersökning.
Dermatofibrom tolkas som en ärraktig reaktion på en mindre hudskada och/eller inflammation. Små skador (bland annat i samband med rakning), insektstick och hårsäcksinflammation kan vara utlösande orsaker, men oftast vet man inte varför det har uppstått.
Dermatofibrom är godartade. Behandling är inte nödvändig.
I sällsynta fall kan man kirurgiskt ta bort hudförändringen för att bekräfta diagnosen, eller på grund av patientens självupplevda problem och/eller genans. Kirurgiska procedurer, särskilt på framsidan av smalbenet, medför dock en betydande risk för stor ärrbildning.
Alla hudförändringar som tas bort skickas in för mikroskopundersökning (histopatologi) för att bekräfta diagnosen.
Som vid alla hudtumörer är det viktigt att ta ställning till om den är godartad eller malign. Dermatofibrom kan likna ett urval av maligna hudförändringar (bland annat basalcellscancer). Dermatofibrom är dock stationära i storlek och utseende, till skillnad från cancerprocesser i huden. Hudförändringar som växer snabbt och/eller förändras bör alltid undersökas. Det samma gäller hudtumörer med ökande symptom, samt sår- och skorputveckling.
