Det finns tre huvudtyper av hudcancer, melanom, basaliom och skivepitelcancer.
Melanom är den allvarligaste. De två andra typerna anses som mindre allvarliga, men är långt vanligare. Ungefär 25 % av alla nordbor kommer att få någon av dessa två typer av hudcancer – basaliom och skivepitelcancer.
Gemensamt för de tre typerna är att de uppstår i epidermis, det yttersta lagret av huden. I epidermis finns många typer av celler, och den vanligaste typen är epidermisceller. Basaliom och skivepitelcancer uppstår i epidermiscellerna. Melanom, alltså födelsemärkscancer, uppstår i pigmentceller som också finns i epidermis.
Ungefär 25 % av alla nordbor kommer att få basaliom eller skivepitelcancer under livet.
Basaliom är den vanligaste formen av hudcancer.
Denna typ av hudcancer kan förekomma redan vid 20-årsåldern, men är vanligast hos personer över 50 år.
Den kan uppstå var som helst på huden, men är vanligast i ansiktet och på den övre delen av kroppen.
Basaliom kan se ut som en hudfärgad liten knöl, ett litet rött sår med skorpa eller en röd, platt fläck. De flesta söker vård innan tumören har blivit en centimeter stor. Om den inte behandlas kan tumören växa, men det tar flera år.
Behandlingen hos hudläkare kan ske på många sätt. Ofta tar hudläkaren först en biopsi (vävnadsprov) för att bekräfta diagnosen. Tumören kan sedan skäras bort som ett litet kirurgiskt ingrepp. Den kan också skrapas bort och frysas.
En behandlingsmetod som också ofta används är fotodynamisk terapi.
Vid denna behandlingsform appliceras först en kräm på huden. Därefter får krämen verka i tumören under några timmar, och området belyses med en speciallampa i några minuter. Ljuset från lampan aktiverar krämen som då målinriktat dödar cancerceller. Hembehandling med kräm är också möjlig, men då pågår behandlingen under flera veckor och huden kan bli kraftigt röd i området. Sådana krämer aktiverar kroppens eget immunsystem.
Prognosen för behandlad basaliom är mycket god och därför kallas den också för "snäll hudcancer".
Detta är en cancerform som oftast förekommer hos äldre personer.
Skivepitelcancer kan se ut som en hudfärgad eller röd knöl i huden, gärna något öm. Det kan också likna en vårta, ett sår med skorpa eller en platt röd fläck. Om den inte behandlas kan tumören sprida sig till lymfkörtlarna och orsaka allvarlig sjukdom.
Behandlingen är oftast kirurgisk, det vill säga att tumören och huden runt om måste skäras bort.
Ibland kan strålbehandling också vara aktuell för att ta bort tumören.
Prognosen är god för de flesta, men det beror på bland annat tumörens storlek och var på kroppen den är belägen.
Detta är ett förstadium till hudcancer som uppstår i epidermiscellerna. Ibland kan det utvecklas till skivepitelcancer efter flera år.
Solkeratoser kallas också aktiniska keratoser, "solskadad hud" och cellförändringar i huden.
De uppstår oftast i ansiktet, på huvudet, bröstkorgen och handryggarna. Typiskt är de mindre än en centimeter stora, röda, lite torra fläckar. En person har vanligtvis flera sådana samtidigt.
Behandlingen hos hudläkare innebär frysning eller fotodynamisk terapi med kräm och ljus. Hembehandling med kräm är också möjlig, men då pågår behandlingen under flera veckor och huden kan bli kraftigt röd i området. Sådana krämer aktiverar kroppens eget immunsystem.
Hos personer med basaliom och skivepitelcancer ses en högre förekomst av melanom.
