Lichen sclerosus orsakas av en kronisk inflammatorisk tillstånd i hud och/eller slemhinnor. Slemhinneaffektion är vanligast: På ollon och/eller förhud hos män. I vulva, vaginalöppningen, perineum och runt analöppningen hos kvinnor. Vagina påverkas inte.
Sjukdomen är ungefär sex-tio gånger vanligare hos kvinnor än hos män. Den debuterar oftast i vuxen ålder, vanligtvis i 40-60-årsåldern. Typiskt efter menopaus hos kvinnor. Sällan ses den också hos barn.
Sjukdomen börjar ofta som diffusa, fläckvisa och rödaktiga förändringar. Dessa sprider sig och utvecklas med tiden till atrofiska plack (tunna, vitaktiga/genomskinliga, strama och ärraktiga förändringar).
Tillståndet ger lätt till mycket klåda/sveda/obehag i de påverkade områdena. Huden/slemhinnan är ofta skör, och små, lättblödande sår och sprickor kan uppstå. Hud med lichen sclerosus, ofta på rygg och axlar, kan ibland uppträda som cigarettpapper.
En tredjedel av patienter med lichen sclerosus har inga symtom.
De ärraktiga förändringarna vid lichen sclerosus kan hos män orsaka problem med stram förhud (fimose), och hos kvinnor orsaka sammanväxningar och förändrad anatomi i underlivet.
Trots att lichen sclerosus i sig är ett godartat tillstånd, kan det ibland uppstå cancerförändringar. Detta gäller ungefär 3-5 % av patienterna och tros vara ett resultat av långvarig inflammation i hud eller slemhinnor.
Diagnosen lichen sclerosus ställs oftast baserat på det karakteristiska utseendet. Ibland kan en biopsi vara nödvändig. Blodprover för att utesluta autoimmuna sjukdomar kan ge ytterligare information.
Man känner inte till de exakta orsakerna till lichen sclerosus. Det verkar finnas en viss genetisk komponent. Ett urval av autoimmuna sjukdomar är också associerade med lichen sclerosus.
Lichen sclerosus behandlas med receptbelagda krämer som gradvis trappas ner över tid. Ofta är det nödvändigt med underhållsbehandling under flera veckor/månader. För vissa kan det vara aktuellt med inflammationsdämpande krämer/salvor som inte innehåller kortison. Fuktighetskräm/barriärkräm rekommenderas också i allmänhet. Klåddämpande tabletter kan vara till hjälp för vissa.
Hud- och slemhinneförändringar som orsakar smärta, obehag och funktionella besvär (t.ex. vid urinering/avföring/samlag) behandlas ibland med kirurgisk korrektion.
Vid akuta och uttalade besvär kan immundämpande tabletter också vara aktuellt. Det är dock sällan indicerat och effekten är diskuterad. För närvarande pågår även mer experimentell behandling med användning av laser samt injektion av fett och stamceller.
Hos barn kan tillståndet försvinna av sig själv – ofta under puberteten. Behandling kan därför övervägas att skjutas upp.
Genital lichen planus och psoriasis kan delvis likna lichen sclerosus. För att skilja mellan dessa, kan en biopsi ibland vara nödvändig.
Om man ser områden som skiljer sig från de övriga, förändras på kort tid, eller vid kronisk sårbildning, bör man också ta en biopsi för att utesluta cancerutveckling. Detta är i grunden ett allmänt råd inom hudmedicin.
Det är klokt att förhindra yttre faktorer som kan vara irriterande för de aktuella hud- och slemhinneområdena, som t.ex. friktion.
