Svampinfektion i slidan är mycket vanligt. 50-75 % av alla kvinnor kommer att genomgå en eller flera episoder under livet. Upp till 3-5 % upplever mer än fyra infektioner varje år. Tillståndet är vanligast bland fertila kvinnor, vilket beror på hormonella faktorer. Tillståndet har flera namn, bland annat svamp i underlivet, genital svampinfektion, vulvo-vaginit och candida vaginit.
Svampinfektion i slidan är inte farligt och betraktas inte som en sexuellt överförbar infektion. Balanit (förhudsinfektion) förekommer hos partner, men förekommer sällan och går i huvudsak över av sig själv.
Akuta svampinfektioner kan ge stark klåda, brännande/sårighet och förändrad flytning. Klådan kan vara lokaliserad till könsorganen, slidan och slidöppningen. Där ses rödaktig och inflammerad slemhinna, ofta med ett vitt belägg. Slemhinnan kan bli så inflammerad att mindre sår och sprickor (sårsprickor) uppstår. Flytningen ses typiskt som vit, tjockare och grynig – och beskrivs ofta som "cottage cheese"-liknande.
Kroniska eller återkommande svampinfektioner ger ofta mindre uttalade symptom än akuta svampinfektioner. Man känner en lätt till måttligt uttalad ömhet och ibland en obehaglig torrhet i slidan. Klådan är frånvarande eller mindre uttalad. Flytningen kan variera – allt från vattnig flytning till tjock, grynig flytning. Vissa upplever flytningen som oförändrad. Den kroniska formen kan ha stor inverkan på sexlivet på grund av smärta vid samlag.
För säker diagnos av svampinfektion i slidan bör en klinisk undersökning göras. Hud och slemhinnor undersöks och läkaren tar flytningprover för att påvisa svamp direkt i mikroskop och/eller för vidare laboratorieundersökning. Vid kronisk svampinfektion i slidan finner man sällan svamp direkt i mikroskopet, och det kan vara avgörande att skicka in ett eller flera penselprov från flytningen för svampodling. Negativ odling utesluter dock inte diagnosen.
Svampinfektion i slidan orsakas av en jästsvamp, vanligtvis Candida. Denna svamp finns naturligt förekommande i tarmkanalen och genitalt hos både män och kvinnor, utan att orsaka några besvär. Ungefär 60% av alla fertila kvinnor har svampen som en naturlig del av den mikrobiella floran i slidan.
I vissa fall kan svampen öka i mängd och etablera en symptomgivande svampinfektion. Ökningen av svampen beror vanligtvis på en obalans mellan den normala bakteriefloran och svampen, till exempel efter en antibiotikakur. Den normala bakteriefloran i slidan förhindrar normalt svampväxt, medan en antibiotikakur kan försvaga detta skydd. Svampen får då större utrymme och bättre växtvillkor.
Andra orsaker till svamp i underlivet är överdriven tvättning, inklusive användning av (intim)tvål. Detta kan orsaka pH-förändringar och förändringar i den naturliga bakteriefloran. Andra orsaker är graviditet, diabetes, hormonbehandling och nedsatt immunförsvar.
Svampinfektion i slidan kan gå över av sig själv och behöver ingen behandling om den inte ger besvär.
Vid besvär kan svampdödande suppositorier (vagitorier) föras upp i slidan. Suppositorierna löses upp och blandas med flytningen. Ofta kombineras sådana suppositorier med svampkräm, som smörjs vid slidöppningen och eventuellt på könsdelarna. Suppositorier och kräm finns i färdiga kombinationspaket. I vissa fall, särskilt vid kraftig slemhinneinflammation och uttalad klåda, kan det vara aktuellt med kräm som också innehåller klådstillande och inflammationsdämpande kortison.
Om behandlingen med suppositorier och kräm inte ger tillräcklig effekt, kan det vara aktuellt med behandling med tabletter/kapslar. Detta bör göras i samråd med läkare. Sådana tabletter/kapslar har potentiella biverkningar och interagerar med en mängd andra läkemedel.
Andra råd under och efter behandling är: undvik douching, föredra intimolja istället för intimtvål, använd binda (inte tamponger), undvik tajta kläder och tvätta underkläder vid 60 grader utan mjukmedel och sköljmedel.
Många kvinnor upplever återfall av svampinfektionen efter en behandling. Detta trots att alla behandlingsråd har följts. Vid frekventa återfall kan långtidsbehandling med tabletter/kapslar vara aktuellt. I sällsynta fall kan det vara aktuellt att partnern genomgår behandling samtidigt.
Det saknas god dokumentation om probiotikas (mjölksyrabakterier/laktobaciller) effekt i behandlingen, men det kan kanske bidra till att förebygga återfall. Mjölksyrabakterier förhindrar svampväxt genom att sänka slidans pH.
Det finns flera tillstånd som kan ge klåda, brännande/sårighet och förändrad flytning i slidan, bland annat bakteriell vaginos (bakteriell obalans) och olika sexuellt överförbara infektioner (klamydia, mykoplasma och gonorré). Genital herpes kan också ge liknande besvär. Du kan läsa mer om herpes genitalis här. Dessutom finns det hudsjukdomar som kan uppträda i underlivet och ge klåda, bland annat eksem, psoriasis och lichen sclerosus.
Flera studier har visat att upp till hälften av de fall där kvinnan själv har satt diagnosen svampinfektion i slidan, är det en annan åkomma. Man bör därför vara lågtröskel för att kontakta läkare, särskilt om betydande besvär, ihållande symptom och/eller nya symptom efter ny partner. Upprepad svampbehandling bör undvikas om diagnosen inte är säker.
