Vid vitiligo uppstår välavgränsade, mjölkvita fläckar på huden. Sjukdomen börjar oftast i åldern 10-30 år och utvecklas ofta snabbt (veckor till månader).
Hos många patienter fortsätter fläckarna att sprida sig över flera år, medan andra upplever att sjukdomen stannar upp och förblir oförändrad under lång tid. Endast i sällsynta fall återkommer pigmenteringen – oftast endast delvis. Vitiligo betraktas därför som en kronisk hudsjukdom.
Upp till två procent av befolkningen har vitiligo. Cirka en tredjedel av dessa har en eller flera familjemedlemmar med sjukdomen.
Vitiligo är vanligast hos personer med mörk hudtyp. Personer med autoimmuna sjukdomar som sköldkörtelsjukdomar, diabetes, fläckvis håravfall (alopecia areata) och lupus har också en ökad risk att utveckla vitiligo.
Studier visar att vitiligo kan påverka både barns och vuxnas livskvalitet.
Vitiligo visar sig som en eller flera vita fläckar med skarp avgränsning från normal hud. Formen på fläckarna är oftast rund eller oval, men de kan också ha en mer oregelbunden form. Ibland smälter de samman och bildar större hudförändringar. Fläckarna ligger i samma nivå som övrig hud och är varken torra eller fjällande. Vanligtvis förekommer inga symtom såsom klåda.
Fläckarna uppträder ofta symmetriskt (på båda sidor av kroppen och på samma ställen), och de etablerar sig vanligtvis på sträcksidorna av leder (t.ex. handryggar och framsidan av knän). Armhålor och ljumskar drabbas också ofta.
Vitiligo diagnostiseras vanligtvis kliniskt baserat på en grundlig anamnes och noggrann undersökning av huden. Biopsi (vävnadsprov) är sällan nödvändigt.
Vitiligo orsakas av förlusten av pigmentceller (melanocyter) i huden. Den exakta orsaken är okänd, men det tros vara kroppens eget immunsystem som attackerar pigmentcellerna och får dem att försvinna. Utan dessa celler förlorar huden sin naturliga färg. Vitiligo anses därför vara en autoimmun sjukdom.
I vissa fall kan vitiligo utlösas av hudskador eller skrubbsår. Det finns också rapporterade fall där läkemedel har utlöst sjukdomen.
Det finns inget sätt att förebygga vitiligo.
Det finns ingen bot för vitiligo och befintliga behandlingsalternativ har begränsad effekt. Behandlingar inkluderar immundämpande krämer/salvor med syfte att bromsa sjukdomsutvecklingen. Medicinsk ljusbehandling kan också testas.
Forskning pågår för att förstå sjukdomens mekanismer och utveckla effektivare behandlingsalternativ. JAK-hämmare, som påverkar vissa signalmolekyler i immunsystemet, undersöks som en möjlig behandlingsmetod.
Förutom medicinsk behandling är det viktigt att skydda de drabbade områdena med solskydd. Vitiligofläckarna blir lätt solbrända, vilket i sin tur kan förvärra sjukdomen. Solskydd kan också minska kontrasten mellan de drabbade och friska hudområdena.
Många med vitiligo använder också brun utan sol-produkter och kosmetika för att minska synligheten av de vita fläckarna. Dessa produkter påverkar inte pigmentcellerna, men de reagerar kemiskt med hudens ytskikt och ger en brunare ton.
Eftersom skador och friktion på huden kan utlösa eller förvärra vitiligo är det viktigt att skydda huden och undvika onödig irritation.
Det finns flera andra tillstånd som kan orsaka avgränsade, ljusare hudområden, såsom pityriasis versicolor, postinflammatorisk hypopigmentering, lichen sclerosus och idiopatisk guttat hypomelanosis.
