Apkoppor orsakas av ett virus (orthopoxvirus). Viruset upptäcktes på 1950-talet i ett forskningslaboratorium i Köpenhamn bland apor som importerats från Singapore (därav namnet). De första fallen hos människor identifierades i Kongo 1970. Senare forskning har visat att den största virusreservoaren finns bland gnagare och ekorrar i Afrika. Viruset kan smitta från djur till människa (zoonos), exempelvis genom kontakt med infekterade gnagare eller genom att äta otillräckligt tillagat kött.
I maj 2022 startade ett utbrott bland människor i Europa och andra delar av världen. Apkoppor klassificeras sedan 27 augusti 2022 som en allmänfarlig smittsam sjukdom enligt smittskyddslagen. Folkhälsomyndigheten tillhandahåller gratis vård, utredning och uppföljning av sjukdomen.
Sjukdomen kännetecknas av utslag (allt från enstaka till många kopp-liknande hudförändringar på 2–5 mm). Smittade personer kan även uppleva feber, svullna och ömma lymfkörtlar, huvudvärk, trötthet, muskelvärk och stelhet.
Utslagen är ofta lokaliserade till hudkontaktområden såsom mun, händer, genitalier och runt ändtarmsöppningen.
Hudförändringarna utvecklas över tid: först som röda prickar, därefter vätskefyllda blåsor och slutligen skorpbelagda sår. Utslagen kan klia och vara smärtsamma. Som alla sår kan de infekteras av bakterier såsom stafylokocker eller herpesvirus.
Smitta sker främst genom direkt hud- eller slemhinnekontakt över längre tid, exempelvis bland hushållsmedlemmar eller vid nära intim kontakt. Viruset kan även överföras genom stora droppar vid nära kontakt och, i sällsynta fall, via textilier och föremål.
Inkubationstiden varierar från en till tre veckor. Man är smittsam från symtomstart tills alla skorpor har fallit av och ny hud har bildats.
Apkoppsvirus är oftast självläkande, och de flesta blir friska inom några veckor. Dock kan utslagen lämna pigmentförändringar och ärr. Behandling sker i specialistvården med antivirala läkemedel vid behov.
Apkoppor kan likna vissa sexuellt överförbara sjukdomar som genital herpes, syfilis och lymfogranuloma venereum (LGV). Hudförändringarna kan också förväxlas med vattkoppor, bältros och bakteriella hudinfektioner.
Smittspridning har i stor utsträckning kopplats till sexuell kontakt. Risken kan minskas genom säker sex och färre partners. Viruset kan finnas kvar i kroppen länge, och det rekommenderas att använda kondom i minst 12 veckor efter genomgången infektion.
Resenärer till endemiska områden bör undvika kontakt med gnagare och att äta otillräckligt tillagat kött.
Det finns inget specifikt vaccin för apkoppor, men vaccin mot smittkoppor har visat viss skyddseffekt. Ett tredje generationens smittkoppsvaccin, som har färre biverkningar, har nu godkänts för förebyggande användning. Folkhälsomyndigheten uppdaterar fortlöpande sina riktlinjer (se www.folkhalsomyndigheten.se).
