Alla som är sexuellt aktiva kan få herpes genitalis, och närmare 30% av den vuxna befolkningen är smittad. De flesta smittas av en asymptomatisk partner som inte känner till diagnosen.
Herpesviruset förblir i kroppen resten av livet efter att man blivit smittad, och viruset kan senare aktiveras och orsaka nya utbrott. Orsaken till nya utbrott kan bland annat vara annan infektion/sjukdom/feber (med nedsatt immunförsvar), menstruation, fysiska påfrestningar och stress.
Inte alla får återkommande utbrott, men det vanligaste är att få två-tre årliga utbrott under några år efter att man blivit smittad. Om man inte får ett återfall inom det första halvåret-hela året efter smittan, minskar sannolikheten för nya utbrott markant.
Herpes genitalis är inte en farlig sjukdom, men kan orsaka betydande besvär (frekventa utbrott, sårsmärta, komplikationer) och orsaka psykisk stress. Sexlivet kan också påverkas negativt på grund av själva utbrotten, samt ständig rädsla för att smitta partner.
De flesta som smittas med herpes får inga eller knappt märkbara symptom. Endast 20% får typiska herpesutbrott med små blåsor (vesiklar) som snabbt spricker och lämnar ytliga sår. Vissa patienter får även förstörda, lätt ömma lymfkörtlar i ljumsken. Mer sällsynt är allmänpåverkan och feber. Hos män kan det komma lite flytning från urinröret. Hos kvinnor kan flytningen från slidan öka, och det blir ofta smärtsamt att kissa (i värsta fall så smärtsamt att man inte kan kissa). De yttre könsorganen kan svullna upp. De genitala såren lämnar inte ärr.
Diagnosen herpes genitalis ställs ofta baserat på utseendet på utslaget. Man kan dock ta en penselprov från sårytan och skicka in (till PCR) för att bekräfta diagnosen (och kartlägga herpesvirustyp). Sådana penselprov bör tas så tidigt i förloppet som möjligt. I sällsynta fall tas ett blodprov för att kartlägga antikroppar.
Första utbrott varar normalt två-tre veckor. Senare utbrott är kortare (cirka en vecka) och mildare. Många patienter får ett 'förvarning' om dessa återfall några timmar före själva utbrottet. Man kan då känna klåda/sveda där utbrottet är på väg att komma, eller pricking/besvär från könsorganen, penis, pung, lår eller säte.
En sällsynt gång är herpes genitalis komplicerad med urinretention (på grund av smärtsam urinering) eller spridning av viruset till andra organ (ögon, hjärnhinnor, med mera). Herpes genitalis kan vara allvarligt hos gravida/födande kvinnor (särskilt vid första utbrottet) och kräver uppföljning och behandling på förlossningsavdelningen.
Herpes genitalis kan orsakas av både herpes simplex typ 1 (som normalt ger munsår) och typ 2 – ofta kallad HSV 1 och HSV 2. Vid genitala första utbrott är dessa herpesvirus ungefär lika vanliga. Återkommande utbrott är däremot vanligare vid HSV 2-smitta. Upp till 70% av alla genitala herpesutbrott orsakas således av HSV 2.
Herpesviruset kommer in i kroppen genom hud- och/eller slemhinnekontakt. Herpes smittar inte via bestick, glas, handduk, toalettstol, pool eller handslag. Det smittar heller inte via sperma eller blod.
Normalt tar det knappt en vecka från man blir smittad till symptomstart, men hos vissa kan det ta upp till tre veckor.
Vid herpes genitalis är det viktigt att påbörja behandling så tidigt som möjligt. Behandlingen bör startas inom 72 timmar för att få bra effekt. Om nya blåsor och sår kommer sent i förloppet kan senare behandling fortfarande vara till hjälp för vissa.
Första utbrott behandlas med receptbelagda antivirala tabletter i 5-10 dagar. Senare utbrott behandlas med motsvarande tabletter i kortare kurer. Sårsmärta kan behandlas med receptfria smärtstillande läkemedel (till exempel paracetamol och/eller ibuprofen), samt med lokalbedövande gel/salva.
Bland patienter med frekventa utbrott kan daglig, förebyggande behandling (suppressionsbehandling) vara aktuellt. Sådan behandling sträcker sig ofta över ett halvår åt gången. De mest besvärade patienterna kan få medicinen täckt på blå recept. Vanligtvis minskar frekvensen av återfall med åren och man kan avsluta suppressionsbehandlingen. Suppressionsbehandling utesluter inte möjligheten för smitta, men minskar risken.
Sveda, klåda och obehag hos kvinnor kan bero på svampinfektion eller vaginit. Eksem på könsorganen eller på penishuvudet kan misstolkas som herpes. Syfilis är en sällsynt sjukdom som orsakar genitala sår. Det finns således ett antal tillstånd som till viss del kan likna herpes genitalis.
Risken för att överföra viruset till andra är störst det första året efter att man har blivit smittad. Man får inte ha sex när man har pågående utbrott (blåsor/sår) eller om man misstänker att ett sår är på väg att utvecklas.
Kondom minskar risken för smitta om det används under hela samlaget och täcker alla ställen där det finns sår. Om du har utbrott av herpes på könsorganen bör du inte ha sex med andra.
Det finns en risk att smitta sig själv till andra ställen under de första två-tre månaderna efter ett första utbrott (på grund av brist på antikroppar). God handhygien är avgörande för att förhindra detta.
