Detta är eksem som ger ett rött, fjällande och "fett" utslag som kommer i områden på ansiktet och hårbotten som har många talgkörtlar. Det är en vanlig hudsjukdom, och man räknar med att ungefär en av 20 personer har seboreisk eksem. Det börjar oftast efter puberteten. Några spädbarn kan ha det före tre månaders ålder. Klåda är oftast frånvarande eller mild. Hos mörkhyade personer kan huden bli både ljusare och mörkare där eksemet är.
Ungefär 1 av 20 personer har seborroisk eksem.
Hårbotten är berörd hos nästan alla, med vitflagnande och torr hud. Huden kan verka fet. I ansiktet kommer utslaget typiskt runt näsborrar, på kinderna mot näsan och vid ögonbrynen. Andra mindre vanliga ställen är eksem på ögonlocken, vid öronen, i armhålorna, bröstet och i skrevet.
Orsaken till eksemet beror på en störd samverkan mellan immunsystemet, en naturligt förekommande jästsvamp på huden (Malassezia) och talgkörtlarna.
Eksemet kommer lättast där det finns hög produktion av talg, som i ansiktet och hårbotten.
Erfarenhet har visat att behandling med svampdödande medel minskar sjukdomen. Vid immunbrist kan vissa lättare få seboreisk eksem. Stress och påfrestningar kan göra det värre. Många blir mer plågade på vintern.
Dessutom vet vi att neurologiska tillstånd som Parkinson, epilepsi eller depression kan bidra till att vissa får denna typ av eksem. Det har inte visats att kost spelar någon roll.
SD behandlas med läkemedel som minskar nivån av svamp på huden, och detta kan vara både krämer och schampon. Dessa är säkra läkemedel som kan användas under lång tid.
Om det är svårt att behandla seboreisk eksem kan receptbelagda tabletter användas.
Medicinsk ljusbehandling (UV-B-strålar) kan också provas.
Vid fjällning och vätskning från hårbotten, särskilt hos barn, bör man tänka på svampinfektion (tinea capitis) och bakterieinfektion.
Ibland kan utslag både i hårbotten och på andra delar av kroppen likna psoriasis eller andra typer av eksem.
Undersökning hos läkare kan oftast avgöra detta.
Behandlingen kan göra eksemet bättre och kommer ibland att ta bort det, men det finns en tendens att det kommer tillbaka när behandlingen avslutas.