Acne förknippas oftast med tonåren, men många vuxna upplever besvärande och generande acne även senare i livet. Vuxenacne är en term för patienter över 25 år med långvariga eller nytillkomna acneproblem. Detta gäller främst patienter i 20- och 30-årsåldern, men kan också ses hos äldre. Den vanligaste formen är acne som börjar i tonåren och fortsätter in i vuxenlivet, ofta kallad "persistent acne". Acne som först uppstår i vuxenlivet, "late-onset acne", är mer ovanlig och utgör cirka 10–20 %.
Det finns vissa könsskillnader i förekomsten av vuxenacne, där kvinnor drabbas oftare. Studier har visat att cirka 10 % av kvinnor i 40-årsåldern har bestående acneproblem.
Ansiktet är den vanligaste platsen för vuxenacne. Nedre delen av ansiktet, särskilt hakan, är ett typiskt problemområde. Denna form av acne kallas ofta "adult female acne" i engelsk litteratur. Hos cirka hälften av patienterna med vuxenacne är även nacken och överkroppen påverkade.
Vuxenacne har ofta samma bakomliggande faktorer som tonårsacne, inklusive: 1) ökad talgproduktion, 2) tilltäppning av porer, 3) bakterier och 4) inflammation.
Dessutom spelar hormonella faktorer en större roll vid vuxenacne, exempelvis i samband med menstruation, graviditet eller klimakteriet. Kvinnor med vuxenacne upplever ofta en försämring strax före menstruationen. Främst är det androgener ("manliga könshormoner") som driver acne genom att stimulera talgkörtlar. Sådana hormoner kan också öka vid stress. Många kvinnor med vuxenacne har dock normala nivåer av androgener, men deras talgkörtlar är mer känsliga för dessa hormoner, vilket gör att även låga nivåer kan utlösa ökad talgproduktion.
Andra faktorer som kan påverka vuxenacne inkluderar genetik, kosmetika, läkemedel, kost och rökning. I sällsynta fall kan vuxenacne bero på en underliggande sjukdom, såsom hormonrubbningar. Polycystiskt ovariesyndrom (PCOS) är ett exempel på en sjukdom kopplad till acne. Hormonutredning kan vara aktuell för kvinnor med vuxenacne om de också har andra hormonella besvär, såsom ökad kroppsbehåring, mensrubbningar, infertilitet eller röstförändringar. P-piller bör pausas 4–6 veckor innan en sådan utredning.
Behandlingen av vuxenacne liknar behandlingen av tonårsacne. Först går man igenom patientens hudvårdsrutin för att identifiera och eliminera eventuella utlösande och förvärrande faktorer. Kosmetika och hudprodukter bör vara "icke-komedogena" för att inte täppa till porerna. Detta gäller även sol- och fuktighetskrämer samt hårprodukter.
Vid aktiv behandling används ofta receptbelagda krämer/geler, ibland i kombination med tablettbehandling, som vid vanlig acne. Det är viktigt med långvarig underhållsbehandling, oftast med krämer, för att förhindra återfall.
Även om de flesta får effekt av acnebehandling kan vissa patienter med vuxenacne ha en mer behandlingsresistent problematik. I sådana fall finns ofta en betydande genetisk och/eller hormonell komponent.
För kvinnor med hormonell acne kan p-piller vara en relevant behandlingsform.
Rosacea och perioral dermatit är vanliga tillstånd hos vuxna och kan likna vuxenacne. Rosacea ses hos både män och kvinnor, medan perioral dermatit är vanligare hos kvinnor. Män kan också utveckla acneliknande hudförändringar i samband med rakning, så kallad pseudofolliculitis barbae.
