Vid de flesta sårskador sker en viss ärrbildning under läkningsprocessen. Vid hypertrofiska ärr blir denna ärrbildning tjockare än normalt, vilket gör att ärret sticker ut från den omgivande huden. Hypertrofiska ärr sträcker sig dock inte utanför sårets ursprungliga gränser, till skillnad från keloider. Keloider är en mer uttalad och ogynnsam form av ärrbildning. Hypertrofiska ärr är betydligt vanligare än keloider.
Både hypertrofiska ärr och keloider uppstår ofta i sår som utsätts för mycket rörelse och sträckning, vilket överstimulerar ärrbildningen. Den exakta orsaken är dock inte helt känd. Hypertrofiska ärr blir ofta synliga ca 1-2 månader efter en sårskada.
Vissa hypertrofiska ärr blir bleka och plana av sig själva, men detta är en långsam process som ofta tar 2-3 år. Själva ärret försvinner dock aldrig helt. Andra hypertrofiska ärr förändras lite och förblir tjocka. Det finns dock behandlingar som kan minska synligheten och bidra till en mer normal ärrbildning.
Den vanligaste behandlingen är plåster- och kompressionsbehandling som minskar sträckning i ärrvävnaden. Många apotek säljer särskilda silikonplåster.
Det är också möjligt att behandla hypertrofiska ärr med kortisoninjektioner och kryoterapi (frysbehandling). Dessa behandlingar är ofta långvariga och ger inte alltid önskat resultat. I allmänhet är behandlingen av hypertrofiska ärr mindre aggressiv än vid keloider.