Varje hår är fäst i en hårsäck (hårfollikel). Människor har ca 100 000 – 150 000 hårsäckar i hårbotten. Alla hårsäckar bildas under fosterutvecklingen. Hår växer i all hud förutom i handflator och fotsulor.
Hårsäckarna sträcker sig från hudens yta och ner i huden. Längst ner i hårsäcken hittar man papillen, området där hårväxten regleras. Själva hårstrået är till största delen död vävnad och består mestadels av keratin. Längst ner i hårsäcken är håret mjukt och blir styvare ju längre det växer ut från hårsäcken.
En hårsäck är kopplad till blodkärl (som ger näring), talgkörtel (som smörjer) och en liten muskel. Det är denna muskel som får håret att resa sig och ger huden en gåshuds-effekt.
Det finns två huvudtyper av hår: vellushår och terminalhår. Vellushår är tunna, korta och utan pigment. Terminalhår är tjocka, långa och pigmenterade.
Under puberteten stimuleras hormonpåverkade vellushår att bli terminalhår (könshår). Ökad omvandling från vellus- till terminalhår kan också ses vid olika hårtillstånd.
Varje hårsäck har en dynamisk tillväxtcykel som delas in i tre faser; tillväxtfas (anagen), övergångsfas (katagen) och vilofas (telogen). Varaktigheten av de olika faserna gör att ca 90 % av hårsäckarna är i tillväxtfas, 1 procent i övergångsfas och 10 procent i vilofas.
Hos människor är dessa faser asynkrona. Det innebär att de inte inträffar samtidigt. Detta ger ett diffust, jämnt håravfall istället för periodvis massivt håravfall. Människor skiljer sig därmed från många djur, där periodiskt håravfall är vanligt (så kallade "ömsningsperioder"). Ett människa tappar mellan 30 och 150 hårstrån per dag.
Hårets funktion är att skydda huden och hjälpa till med temperaturreglering. Hos människor har håret på huvudet ingen funktion utöver den sociala och kosmetiska, samt att det i viss mån skyddar hårbotten från solskador.
Hårets utseende, såsom färg och textur (slätt, vågigt, lockigt), är till stor del bestämt av gener. Mer specifikt beror olika hårfärger på skillnader i mängd och typ av pigment. Rött hår ses vid ökad mängd feomelanin, vilket är det röda färgpigmentet. Eumelanin ger brunt/svart hår. Grått hår beror på minskad pigmentproduktion av pigmentcellerna längst ner i hårsäckarna.
Håravfall kan ha flera orsaker och upplevs som psykiskt belastande. Exempel på orsaker är sprött hår, läkemedel och olika håravfallstillstånd. Sprött hår kan vara en konsekvens av bristsjukdom (t.ex. järn), genetiska sjukdomar och yttre skador (värme, kemikalier, borstning). Håravfallstillstånd delas in i två huvudgrupper beroende på om det medför ärrbildning eller inte. Vanliga håravfallstillstånd som inte medför ärrbildning är androgenetisk alopeci ("manligt håravfall"), telogen effluvium och alopecia areata. Exempel på håravfallstillstånd med ärrbildning är bland annat diskoid lupus, lichen planopilaris, frontal fibroserande alopeci, folliculitis decalvans och acne keloidalis nuchae. Svampinfektioner i hår och hårbotten (tinea capitis) kan också orsaka håravfall – både med och utan ärrbildning. Vid ärrbildande håravfall är det aktuellt med biopsier (vävnadsprover) från hårbotten för korrekt diagnos och behandling.
Ökad hårväxt är också ett problem för många, särskilt kvinnor. Detta är ofta genetiskt betingat, där sociokulturella faktorer spelar in. Hirsutism är ett uttryck för "manlig hårväxt" hos kvinnor, t.ex. utveckling av skägg, mustasch och hår på bröstet. Sådana fall kan ha hormonella orsaker. Hypertrikos är ett begrepp för onormalt ökad hårväxt.
