De flesta som smittas med herpes får inga eller knappt märkbara symtom. Endast 20 % får typiska herpesutbrott med små blåsor (vesikler) som snabbt spricker och efterlämnar ytliga sår. Vissa patienter får också förstorade, ömma lymfkörtlar i ljumskarna. I sällsynta fall kan allmän sjukdomskänsla och feber förekomma.
Diagnosen herpes genitalis ställs ofta baserat på utseendet, men det går att ta ett prov från såret och analysera det med PCR-test.
Det första utbrottet varar normalt i två till tre veckor. Senare utbrott är kortare (ca en vecka) och mildare.
Herpes genitalis är inte en farlig sjukdom, men kan orsaka betydande besvär (frekventa utbrott, smärtsamma sår, komplikationer) och leda till psykisk stress. Sexlivet kan också påverkas negativt, både på grund av utbrotten i sig och av rädslan för att smitta en partner.
Herpes genitalis orsakas av herpes simplexvirus typ 1 eller 2. Alla sexuellt aktiva personer kan smittas, och omkring 30 % av den vuxna befolkningen har viruset.
Herpesviruset kommer in i kroppen genom hud- och/eller slemhinnor. Vanligtvis tar det mindre än en vecka från smittotillfället till symtomdebut, men det kan i vissa fall ta upp till tre veckor.
Herpesviruset stannar kvar i kroppen livet ut efter smitta och kan återaktiveras, vilket leder till nya utbrott.
Behandling bör startas inom 72 timmar för bästa effekt. Vid det första utbrottet behandlas herpes genitalis med antivirala tabletter i 5–10 dagar. Återkommande utbrott behandlas med kortare tablettkurer.
Smärta i såren kan lindras med receptfria smärtstillande medel (t.ex. paracetamol och/eller ibuprofen) samt lokalbedövande gel/salva.
För patienter med frekventa utbrott kan daglig, förebyggande behandling (suppressionsbehandling) vara ett alternativ.